Att Sverige är rikt på naturtillgångar är måhända allmängods, mindre känt är möjligen att landets förädlade råvaror använts i konstruktionen av några av världens mest kända byggnader och monument. Här följer Stadstillväxts lista med fem globala tungviktare till landmärken – alla till varierande grad bestående av svenska ingredienser.
5. Harrods, London
Mitt i den fashionabla Londonstadsdelen Knightsbridge ligger det anrika varuhuset Harrods. Sedan 1849 har den köpstarke kunnat införskaffa allt ifrån exotiska djur till det senaste inom haute couture, medan de med mindre välfylld plånbok fått nöja sig med att beskåda allt, från shoppande världskändisar till den eleganta dekoren.
Vad många besökande svenskar är helt omedvetna om är att delar av inredningen består av svensk marmor från Oxåkers stenbrott i Kolmården. Leverantör är Marmorbruks AB med anor från 1673. Utöver det Brittiska affärsmeckat återfinns den svenska gröna marmorn i såväl Rockefeller Center i New York som den klassiska L’Opera Garnier i Paris.
4. Cristo Redentor, Rio de Janerio
Med undantag för Frihetsgudinnan i New York kan få statyer göra anspråk på en sådan hög grad av igenkänning som Cristo Redentor – eller Kristusstatyn som den kallas i folkmun. Monumentet mäter 38 meter, vilket i sig inte räcker för några topplistor, utan det är den unika placeringen som slungat statyn till sitt kändisskap. Den vita skulpturen är pampigt belägen på toppen av berget Corcovado, vilket mäter 710 meter. Därmed blir Jesus-avbildningen synlig från stora delar av turistmetropolen Rio de Janeiro.
Monumentet är gestaltat av den franske skulptören Paul Landowski och består av betong samt ett ytskikt av vit täljsten. Det är dock inte i själva statyn som Sverige gjort ett avtryck, utan i den åtta meter höga sockel som den vilar på. Betongen i fundamentet är nämligen levererad av Skånska Cement och bruten ur Limhamns Kalkbrott. Förädlingen skedde därefter i cementfabriken vilken idag ska göras om till två spektakulära höghus.
3. Empire State Building, New York
Få skyskrapor kan mäta sig med den ikoniska Empire State Building. Vid invigningen 1931 blev William F Langs skapelse med sina 102 våningar och 381 meter världens högsta byggnad – en prominens som än idag gör det till en av världsmetropolens högsta byggnader. Men Empire är mer än bara kontor staplade på varandra mot skyn. Dess vackra Art Deco-stil har säkerligen hjälpt till att lyfta skyskrapan till den astronomiska nivån av kändisskap som den erhållit.
Medan King Kong klättrade på utsidan, tar turisterna hissarna till observationsdäcket på högsta våningen. Vad båda arter troligen inte anar är att svensk diabas ingår i fasaden. I Hägghults stenbrott i Nordöstra Skåne bröts nämligen en unik svart diabas, vilken skeppades till USA för att därefter dekorera den blivande turistmagneten. För den som inte vill åka till USA finns det ett industrimuseum kring det gamla brottet, och än idag bryts diabas i området.
2. Eiffeltornet, Paris
Gustaf Eiffels mästerverk är förmodligen världens mest kända byggnad. Det var till Parisbornas stora förtret som uppförandet av tornet påbörjades år 1887 och färdigställdes två år senare lagom till världsutställningen 1889. Landmärket blev därmed vår planets högsta konstruktion – en titel det ruvade på i 43 år då Chrysler Building i New York stod färdigt. Mest anmärkningsvärt var att tornets dåvarande 300 meter nästan dubblerade den tidigare rekordhållaren Washington Monument i höjd. Sedan invigningen har en radioantenn gett Eiffeltornet sin nuvarande altitud på 321 meter.
Svenskopplingen är till skillnad från de andra landmärkena på Stadstillväxts lista dock inte i form av sten. Istället har det att göra med tornets metallkonstruktion. Hela 12 000 järnbalkar, vägandes över 7000 ton utgör skelettet och allt hålls samman med 2.5 miljoner nitar – svenska sådana. Orginalnitarna tillverkades nämligen i Värmland på Borgviks Bruk, med järn hämtat från Saxå Bruk. Det sistnämnda ska även ha levererat järn till själva balkarna.
1. Operahuset, Sydney
Den danske arkitekten Jörn Utzons mästerverk må vara aningen mindre känt än Eiffeltornet, men svenskkopplingen är starkare, vilket genererar en ärofylld förstaplats på Stadstillväxts lista. Gestaltningen sägs vara inspirerad av snäckskal, medan Utzon själv påstod att det var palmblad som triggat hans synapser. Utzon som förövrigt hamnade i onåd hos byggherrarna och övergav projektet 1966, mitt under byggandet. Uppförandet av operahuset kantades av konstanta problem och den slutgiltiga byggtiden landade på hela 14 år, när det väl invigdes 1973.
De vita snäckskalen som utgör den spektakulära designen ser sammanhängande ut på håll, men består i själva verket av 1 056 000 glaserade vita klinkerplattor. Det är också här som svenska naturtillgångar drar sitt rejäla strå till stacken. Klinkerplattorna består nämligen av skånsk lera från Ekeby-trakten och är tillverkade på den numer nerlagda fabriken Skrombergaverken, vilken ägdes av Höganäs AB. Utan den svenska touchen hade med andra ord det australiensiska världsarvet kanske aldrig blivit detsamma.